RIKARD ASK

Ännu ett år har susat förbi. Känns som att jag får anstränga mig för att komma ihåg vad som hänt under året. Bloggen, ja den har väl nästa somnat in. Gjorde om layouten, skrev några få oengagerade inlägg. Har blivit mer av en statisk hemsida med några få statusrapporter då och då. Det beror inte på tidsbrist eller stress eller så, utan på att jag egentligen inte har något att säga. Det är fem år sedan posttraumatiska stressen men tystnaden lever kvar, musiken är också borta. Eller i alla fall den musik jag tyckte om. Nu lyssnar jag bara på tai-chimusik eller stilla julsånger. De ger sinnesfrid.

Jag har blivit mer digital. Jag skriver direkt på dator och jag organiserar mig och för anteckningar i Asana.com. Gjort ett sista (?) försök med ljudböcker, men det är inget för mig. Att höra någon annan läsa upp en bok skapar en distans till innehållet som jag inte klarar. 

Hela året har jag arbetat heltid som redaktör på NE. Ett roligt och stimulerande arbete. Jag är redaktör och och ibland författare för olika digitala läromedel i för grund- och gymnasieskolan. Det är så skilda ämnen som naturvetenskap, kemi, biologi, teknik, geografi, matematik och svenska. Jag är även redaktör för de uppslagsdelar som handlar om filosofi och idé- och lärdomshistoria.

Ett år av utgivning

Två kapitelböcker, Ernst och Gudrun – Superhjältekalaset och Ernst och Gudrun – Dunder och brak, kom ut i september lagom till bokmässan i Göteborg.

Under våren kom sex digitala läromedel för grundskolan för NE. 

Ett år av skrivande

Förutom det som blivit utgivet har jag hela året skrivit och skrivit om Snodden och djungelräven. Jag försöker skriva den så långsamt som möjligt. Verkligen tänka igenom och arbeta fram processer. Det är egentligen det som intresserar mig mest med skrivandet, processen och hur berättelser ”fungerar” (eller inte fungerar). Manuset är fortfarande inte klart. Det kommer säkert ta fram till sommaren.

Jag och Tove Berggren har även börjat på Ernst och Gudrun 3. Även den kommer bli klar någon gång under våren.

Ett år av böcker, filmer och tv-serier

Jag har fortsatt läst mycket. Deckare, fantasy, seriealbum, kapitelböcker och bilderböcker. Mest minns jag årets största läsbesvikelse, 1793. Den hade potentialen att vara en väldigt bra bok, det finns en kraft och energi i språket, men sällan har en bok innehållit så amatörmässig berättarteknik och ändå höjts till skyarna överallt.

Jag läser gärna böcker om skrivande. Helst konkreta, så-här-gör-jag-böcker. Bäst gillade jag Anatomy of Story som innehåller många intressanta tankar om hur författaren ser på scener, karaktärer, miljö osv.

Filmerna har varit många. Tv-serierna fler. Störst intryck gjorde Maniac, Star Trek Discovery och Spiderman: Into the spider-verse.

Under slutet av förra veckan var det bokmässa i Göteborg. Alltid roligt, men extra i år då det var release för Ernst och Gudrun – del 1 och 2.

I år hade Willa Holma dessutom monter precis intill dinosaurielandet. Vilket jag som gammal geolog uppskattade.

Så här ser provtrycken ut av omslagen ut till de två första böckerna om Ernst och Gudrun ut. Guldigt och fint.

I slutet av september släpps Ernst och Gudrun – Superhjältekalaset och Ernst och Gudrun – Dunder och brak. De två första böckerna i en ny bokserie för 6-9 år. Jag och Tove Berggren har skrivit texterna och Jutta Falkengren har illustrerat.

Det har varit en rolig men lång process att få till manusen. Sluttexterna skiljer sig väldigt åt från hur de första versionerna såg ut. Och så roligt att se Juttas bilder, hur personer och platser får fler dimensioner.

Ges ut på Willa Holma förlag lagom till Bokmässan i Göteborg.

Ikväll skrev jag så äntligen. Bara gjorde det. Höll bort alla tv-tittarröster, alla celler som ropade ”Vi är trötta.” Har nog gett upp om begravningsbyrån igen. Kanske ska man bara låta gamla oavslutade manus få vara. De är träning inför det nya som ska skrivas. Eller så kan jag helt enkelt inte skriva för vuxna. Istället skriver jag nu på den nya berättelsen om spökhunden, pappan med hemligheterna och flickan utan namn. Tror det är en kapitelbok 9-12. Ganska mörk och hemlig stämning i början.

Och hemligheter verkar vara ett av mina teman. Hemligheter, leken, magi är tre saker jag ständigt kommer tillbaka till när jag skriver. Och att det är en flicka i huvudrollen och att det alltid tycks fattas en förälder.

Är arg idag. På mig själv. Dagen betsår av 8 timmar sömn, 8 timmar redaktörsjobb men sedan finns det ju 8 timmar till. Varför gör jag så att inte ens en av de timmarna läggs på skrivande? Inte ens en halvtimme? Massa annat hinner jag ju med, facebook, stirrande i tak, tv-tittande etc etc. Uppryckning tack!

Jag har hittat det första försöket till att skriva Begravningsbyrån Hades. 2005 är första versionen från. Då var arbetsnamnet Bortvissnandet. Det finns väldigt mycket material. Kanske uppåt 700-800 sidor. Men det blev aldrig mer än ett försök. Nästa försök gjordes 2011-2013. Strandade även då trots stora försök att få till en struktur. Det finns en handskriven version från då som ännu inte helt skrivits in på dator. Nu 2018 gör jag ett nytt omtag. Försöker förenkla och hitta grundberätttelsen som gömmer sig i alla lager jag lagt.

Kom inte upp i morse. Sov bort skrivtiden. Får försöka ikväll istället. Tisdagar är skrivkväll. Jag brukar hänga på café eller pub efter jobbet och skriva. Förr var jag bra på det, att skriva i bruset. Det är jag inte längre. Inte heller skriver jag för hand så gärna. Får större tydlighet i texten om jag skriver direkt på dator, det blir lite mer på allvar. Jag behöver det har jag märkt. Om skrivandet till 100 % är en lek blir det inga klara manus.