Darra ni dödliga

När jag började skriva De bortglömda benens hämnd så utgick jag bara från just den titeln. Jag fastnade direkt för den när jag såg en av de där korta Muminavsnitten (tv-serien). Det är ett hopplöst ospökigt spöke som försöker skrämmas med att säga:

”Darra ni dödliga för de bortglömda benens hämnd!”

I Tove Janssons böcker finns spöket med i Muminpappans memoarer. 

Jag gick med titeln i bakhuvudet under rätt många år och så plötsligt kändes det som att en berättelse var på väg. De bortglömda benens plats blev en djurkyrkogård och benen själva skelettkatten Tusse. 

Även om det inte är så mycket text i en bilderbok så tar det ofta lång tid att skriva. Benen tog ungefär ett år att skriva. Och sedan är det minst lika mycket arbete kvar för illustratören, Jutta.

Men så finns boken plötsligt utgiven och hos nätbokhandlarna. Och det är overkligt på något sätt. Skrev jag verkligen så? Hur blev berättelsen som den blev?

Bokus

Adlibris

  

Om Ask

Rikard Ask. Författare, låtskrivare, redaktör. Lektör ibland,skrivlärare ibland. Geolog. Vandrare. Samlare.
Det här inlägget postades i Skrivlogg. Bokmärk permalänken.