En svår sak med att skriva är att hitta en persons kärna. Som Frasse Ballongs. Just nu vet jag inte riktigt vem han är. Och det hindrar mig från att få flyt i skrivandet och att hitta de rätta berättelserna. Han är livsnjutare eller försöker vara det. Han försöker tvärtemot vänner och klasskamrater och vuxnas förväntningar på en tolvåring att förbli ett barn. Den biten har jag lånat från mig själv. Men sedan? Ballongen förstås. Men vem är han innerst inne?
RIKARD ASK. Skriver barnböcker och läromedel. Gillar loppisar, grodor, rävar och tält.
Senast utgivna böcker
Ernst och Gudrun: Spagettimumien, Willa Holma 2019
Ernst och Gudrun: Superhjältekalaset, Willa Holma 2018
Ernst och Gudrun: Dunder och brak, Willa Holma 2018
Spännande det där. Tänker att man kan göra på två sätt: Att besluta sig för vem han är och skriva utifrån det. Eller bara skriva på, sätta karaktären i olika scener och situationer och utifrån det komma fram till vem han är, att det är där det liksom visar sig. Och det där med vem han innerst inne är… Kanske ska man faktiskt inte veta det ens som författare? Kanske är en karaktär mer komplex än så? Kanske ska man lämna det åt läsarna? Eller är jag helt ute och cyklar nu Herr Ask?
Nej, du har säkert rätt. Det var nog projicering från min sida det där med innerst inne. Jag försöker hitta min egen kärna och lite närmare har jag kommit. Men mycket är gömt i skuggorna.