Grand final

Jag läser alltid en stund innan jag somnar på kvällen. Det blir som ett fint avslut varje dag, en grand final. Och jag läser enbart berättelser, böcker där berättelsen är det viktiga. Inte språket, inte formatet, inte författaren. Just nu växlar jag mellan deckare och fantasy.

Det där med deckare är skumt. Jag läste många sådana i övre tonåren, sedan 30 års uppehåll. Det är ju en på vissa håll nedtacklad genre. Det tycker jag är synd. Finns många skickliga berättare bland deckarförfattarna. Och en fördel med genren är att i princip ingen försöker briljera med fiffigt språk. Och det finns många olika sätt att berätta även inom deckargenren. Läser just nu Jussi Adler Olsens svit om Avdelning Q. Här får man både kommisarie Mörcks,  brottslingens och offrets perspektiv. Han berättar verkligen allt. Inget whodunnit-gissande här inte, men det funkar ändå. Undviker dock de deckare som frossar i våld och vidrigheter a la CSI.

Inom fantasyn är jag mer en samlare. När jag växte upp under 70-talet diskbänksrealismen och tjeckisk dockteater räddades jag av en välsorterad fantasyhylla på Höganäs stadsbibliotek. De hade alla fantasyklassikerna. Tolkien förstås, Ursula K. LeGuins Övärlden, Michael Moorcocks Elric, Mervyn Peakes Gormenghast, E.R. Eddisons Ourobouros och min favorit Roger Zelaznys Skuggornas herre.  Jag försöker återskapa en liknande samling nu som vuxen.

Och en intressant iakttagelse är från Akademibokhandeln i Lund. Där är det ungefär lika stora hyllor för skönlitteratur, deckare respektive fantasy när det gäller inbundna böcker. För bara några år sedan var fantasin undangömd i en sidogång. En genre med många läsare, men med ännu lägre status än deckaren.

skuggornas herre

 

 

Om Ask

Rikard Ask. Författare, låtskrivare, redaktör. Lektör ibland,skrivlärare ibland. Geolog. Vandrare. Samlare.
Det här inlägget postades i Skrivlogg. Bokmärk permalänken.