Grand final

Jag läser alltid en stund innan jag somnar på kvällen. Det blir som ett fint avslut varje dag, en grand final. Och jag läser enbart berättelser, böcker där berättelsen är det viktiga. Inte språket, inte formatet, inte författaren. Just nu växlar jag mellan deckare och fantasy.

Det där med deckare är skumt. Jag läste många sådana i övre tonåren, sedan 30 års uppehåll. Det är ju en på vissa håll nedtacklad genre. Det tycker jag är synd. Finns många skickliga berättare bland deckarförfattarna. Och en fördel med genren är att i princip ingen försöker briljera med fiffigt språk. Och det finns många olika sätt att berätta även inom deckargenren. Läser just nu Jussi Adler Olsens svit om Avdelning Q. Här får man både kommisarie Mörcks,  brottslingens och offrets perspektiv. Han berättar verkligen allt. Inget whodunnit-gissande här inte, men det funkar ändå. Undviker dock de deckare som frossar i våld och vidrigheter a la CSI.

Inom fantasyn är jag mer en samlare. När jag växte upp under 70-talet diskbänksrealismen och tjeckisk dockteater räddades jag av en välsorterad fantasyhylla på Höganäs stadsbibliotek. De hade alla fantasyklassikerna. Tolkien förstås, Ursula K. LeGuins Övärlden, Michael Moorcocks Elric, Mervyn Peakes Gormenghast, E.R. Eddisons Ourobouros och min favorit Roger Zelaznys Skuggornas herre.  Jag försöker återskapa en liknande samling nu som vuxen.

Och en intressant iakttagelse är från Akademibokhandeln i Lund. Där är det ungefär lika stora hyllor för skönlitteratur, deckare respektive fantasy när det gäller inbundna böcker. För bara några år sedan var fantasin undangömd i en sidogång. En genre med många läsare, men med ännu lägre status än deckaren.

skuggornas herre

 

 

Publicerat i Skrivlogg | Kommentarer inaktiverade för Grand final

Mobilt skrivande

Jag skriver mobilt. Nä, inte på mobilen då utan istället har jag svårt för att sitta still på en plats och skriva. Kanske inte längre än två timmar. Sen måste jag röra på mig. Eftersom jag bor i Lund och inte gärna reser så har jag några vattenhål jag återvänder till om och om igen. Stadsbiblioteket, SOL-center, Ariman, Gerdahallen och pizzeria Olympia. 

Idag har jag kört snitslad bana. Först bibblan, sen SOL, sen Gerdahallen och nu pizzeria Olympia. En timme eller två på varje ställe. Det är något med rörelsen, den fysiska, som triggar skrivandet. Eller så är jag bara rastlös.

  

Publicerat i Skrivlogg | 2 kommentarer

Det rör på sig

Det rör på sig, sa begravningsentreprenören.

Två manus inskickade till förlag (samarbetet med Tove Berggren). Kapitelböcker för 6-7 åringar. Lektörsläst och fått fin respons och bollplank. Skriver vidare. Förbättrar. Roligt och inspirerande.

Skrivit klart ett bilderboksmanus. Kodnamn: Fyrmästaren. Förstamanus än så länge. Nu tänka, fundera. Skriva om. 

Jobbar med ett till bilderboksmanus, kodnamn: V, ihop med Tove. Vi bollar det mellan oss.   

Publicerat i Skrivlogg | Kommentarer inaktiverade för Det rör på sig

Deckare och läsande

Jag läser ganska mycket. Ofta snöar jag in på en genre eller en författare under en period. Det senaste halvåret har jag läst en genre jag knappt rört vid tidigare: deckare. Jag ville läsa framförallt de svenska storstjärnorna. Och nu har jag läst Camilla Läckberg, Leif GW Persson, Henning Mankell, Lisa Marklund, Stig Larsson och Johan Theorin bland de svenska. Och Ann Cheeves, Peter May, Lee Child och Agatha Christie. Ja, Christie blir något slags lackmuspapper att mäta de andra mot. Kanske ville jag se vad det är som gör att just de här författarna läses av så många. Och varför så många skriver och läser just deckare.

Får verkligen säga att alla författare ovan är väldigt skickliga på att berätta så att man dras in i berättelserna. Inget fuzz eller konstigheter i deras språk. Det är rakt och enkelt berättat. De svenska häller hög klass. Men varför är det så många som skriver och läser just om brott? Jag tror att den stor del i det handlar om trygghet. Både för författaren och läsaren.

Författaren får mycket på given genom att hålla sig till deckarens ramar. Ett brott har begåtts, någon har gjort det, någon försöker ta reda på vad som hänt. Man har en hjälte och en skurk. Ont mot gott. En konflikt. Det skapar en automatisk framåtrörelse i berättelsen. Man är på väg någonstans, en läsare behöver inte övertygas om det.

Sedan är det trygghet för läsaren av samma anledning. Något allvarligt har hänt som någon kommer att hitta en lösning på. Det onda åker dit. Och man upplever detta, ofta oerhört grymma mord, på avstånd. Det är inte på riktigt. Och kanske ligger deckargenrens brist just i detta. Att det aldrig blir riktigt på allvar, att det aldrig utmanar mig som läsare på riktigt?

Det som flera av författarna hade problem med skulle kunna kallas Stephen King-sjukan. Mot slutet av berättelsen, när säcken ska öppnas och innehållet visas och sedan knytas ihop på ett trovärdigt men spektakulärt sätt. Det blir för obegripligt hos en del. Man hänger inte med i slutledningarna. Andra knyter ihop några varv för mycket. I t.ex. Leif GW Perssons Den döende detektiven knyts det ihop ett antal varv för mycket. Ingen tråd lämnas lös.

Ett annat problem är att en del berättelser blir för konstruerade. Man ser alla bräder och tegelstenar och elledningar. Johan Theorins Nattfåk till exempel. Den var den enda jag inte klarade mig igenom.

lanoire5

Publicerat i Skrivlogg | Kommentarer inaktiverade för Deckare och läsande

Ärtan och Majset

Så gick två manus i väg i till förlag, Ärtan och Majset (arbetsnamn). Tänkt att var en serie kapitelböcker för 6-9 åringar. Humor, värme och lite svåra känslor kan man säga att de innehåller. Böckerna är ett samarbete med Tove Berggren. Vi har inte samarbetat förut så vi har experimenterat oss fram till ett arbetssätt. Stafettpinnemetoden kanske man kan kalla det. Funkat väldigt bra.

Nu är det bara att vänta och se vad förlaget tycker.

blogger-image-104501557

Publicerat i Skrivlogg | Kommentarer inaktiverade för Ärtan och Majset

Manus på gång

Jag arbetar med ett antal manus samtidigt nu. Svårt att få tiden att räcka till men man gör vad man kan.

  1. Ärtan och Majset – kapitelböcker för 6-9 år. Samarbete med Tove Berggren. Två manus skrivs samtidigt. Det är tänkt att bli en serie. De två första har varit mina huvudmanus de senaste månaderna. Snart är de klara att skickas till förlag.
  2. Fyrmästar Väst – bilderbok. Förstamanus halvklart.
  3. Stora Trollet hjular – bilderbok. Andramanus strax klart.
  4. Och nu, just nu – bilderbok. Tredje manus klart. Egentligen klar att skicka till förlag eller till illustratör. Eller ska jag illustrera själv? Velar fram och tillbaka.
  5. Begravningsbyrån Hades – (fd Bortvissnandet) Roman. Här finns det ett förstamanus klart sedan några år. Men jag skriver in det i datorn först nu. Tappade tron på att kunna få ihop en sådan stor textmängd till en sammanhängande berättelse. Ger det ett nytt

pennor

Publicerat i Skrivlogg | 2 kommentarer

Sju mål för 2016

Mål? Behöver man ha det? Antagligen inte. Varken när det gäller livet eller skrivandet. Men jag mår bättre om jag planerar och tänker och pekar ut en riktning för mig själv. Mot mål, små som stora. Helst små som sedan tillsammans leder till stora. För 2016 har jag följande:

  1. Skriva varje dag: Varken mer eller mindre. Inte hur mycket eller ett visst antal timmar, utan varje dag om så bara en mening. Jag har en lapp i skrivhörnan (som jag döpt om till Kaninhålet) där det står ”A writer writes”.
  2. Skriva klart sju manus och skicka till förlag: Varför sju? Varför inte!
  3. Få två böcker utgivna på förlag: Man kan ju inte tvinga förlag att ge ut saker men jag ska göra mitt bästa.
  4. Ge ut en bok själv: Egenutgivning är kul. Så det ska jag testa.
  5. Följa veckoschemat: Jo, jag har gjort ett sådant. Jag tänker inte lägga ut det här, men det innehåller tider för arbete, sömn, träning, morgonritual, sysslor. Dagliga livsregler helt enkelt.
  6. Blogga, Facebooka, Instagramma minst två gånger i veckan: Låter som en konstig regel. Borde vara tvärtom. Men jag är dålig på sociala medier i perioder.
  7. Vara mer aktiv i firman: Det vill säga, jobba lite mer som skrivlärare, lektör och redaktör.

Och så måste jag ju följa upp hur det går med dessa mål. Så uppdateringar varannan månad eller så här på bloggen.

vanillaiceblogg

Publicerat i Skrivlogg | 1 kommentar

Nytt år 2016

2015 avslutades med att jag fick ett stipendium. Bra på så sätt.

Annars var mycket av år 2015, eller i alla fall hösten och vintern, svårt. Trassligt.

Början av sommaren var bra, då kom De bortglömda benens hämnd på Willa Holma förlag.

IMG_1662.JPG

Kämpat på med skrivandet men långsamt och otydligt har det varit. Men har varit hjälpt av att det större skrivprojektet, Ärtan och majset, är ett samarbete. Att inte dra hela släpet själv har hjälpt mycket.

Idag skriver jag på Ärtan och majset, del 1 (ja, det är en serie kapitelböcker). Del 1 och 2 är tänkta att bli klara samtidigt. Och det är de snart.

Under året har jag skrivit Snodden och Månkatten (kapitelbok), några låttexter till Skånska Mord och till en kör, några bilderboksmanus (Och nu, just nu, Stora Trollet jular (och hjular), Fyrmästar Väst, Vita båtar). Snodden och Månkatten och låttexterna är ”klara”, fast inte utgivna. Jag har också tittat på en del gamla manus som aldrig skrevs klart och undrat/undrar om de ska göras till färdiga berättelser bara för att det är rätt på något sätt.

Eller som Neil Gaiman svarade när han blev tillfrågad hur man blir författare:

Write the ideas down. If they are going to be stories, try and tell the stories you would like to read. Finish the things you start to write. Do it a lot and you will be a writer. The only way to do it is to do it.

Publicerat i Skrivlogg | Kommentarer inaktiverade för Nytt år 2016

Lektör och redaktör 

När jag inte skriver själv eller arbetar som konsult händer det att jag tar uppdrag som lektör eller redaktör. Nu senast för Willa Holma förlag och deras Banditsagor. Det är ju inte riktigt alltid de texter man läser som lektör eller redaktör sedan ser dagens ljus som färdig bok. Men så blev det här.

Som lektör ger man en slags respons på ett manus som ännu inte antagits för utgivning. Redaktören börjar oftast inte arbeta med ett manus förrän det beslutats att manuset ska ges ut.

Jag var både lektör och redaktör för Banditsagor, en modern folksagosamling.

Och även om jag har väldigt många års erfarenhet som redaktör tycker jag att det är ett mycket svårare yrke än lektör. Tror det beror på att man går in och gräver i en annan persons verk. Och man måste vara grymt säker på att ändringarna man föreslår verkligen gör texten bättre.

Publicerat i Skrivlogg | 1 kommentar

August i oktober

 Augustnomineringarna för någon vecka sedan. Vuxenkategorierna går förbi med en gäspning. Barn- och ungdom först likaså. Det är samma namn som vanligt. Verkar det som. Men så minns man hur bra framför allt Eva Lindström och Frida Nilsson är. Och då gör det inget att de är med igen. I år har jag inte hängt med i bokutgivningen alls. Så nu har jag beställt fyra av de nominerade böckerna. Ser fram emot att läsa Alla går iväg och Ishavspirater.

   
 

Publicerat i Skrivlogg | Kommentarer inaktiverade för August i oktober